Snusbolagen hårdsatsade i Almedalen – men vänder verkligheten ryggen
Snusbolagen brukar ha stor närvaro under politikerveckan i Almedalen. Men så stort kampanjande som i år har jag aldrig sett tidigare, både med olika seminarier och mötestält. Beredskapsfrågan var snart sagt det enda som jag såg och hörde mer av, med brasklappen att jag förstås var extra observant på nikotinindustrins lobbyarbete.
Nå, själv inledde jag dagarna med att hålla föredrag om hur det vita snuset exploderat bland ungdomar och att vi tyvärr för första gången på mycket länge också ser att allt fler ungdomar också börjar röka. Sveriges Blåbandsungdom stod som värd för arrangemanget och efter mitt föredrag hade de en ungdomspanel som berättade om sina erfarenheter. Det är en tragisk bild de tecknar. Många ungdomar tävlar om att använda starkast nikotinpåsar, det är 13-åringar som snusar en halv dosa om dagen och barn som med stolthet visar upp hur skadade deras munhålor är. Ett par representanter från Swedish Match fanns med i publiken. Men trots att de hörde ungdomarnas berättelser teg de stilla om problemen vid deras egna arrangemang.
På onsdagen arrangerade Vejpkollen och Snusarnas Riksförbund ett seminarium med rubriken ”Vem ska företräda snuset i EU om inte snusarna själva”, med ett 30-tal i publiken. Med i panelen fanns bland annat Samuel Lundell, ordförande i Snusarnas Riksförbund och Tobias Andersson, ordförande i riksdagens näringsutskott (SD). Anderssons perspektiv var att det vita snuset är en exportframgång som gynnar svensk ekonomi och han lyfte fram det som en seger att regeringen lagt in protest mot Spaniens och Frankrikes ambitioner att kraftigt reglera vitt snus. I övrigt var budskapet att Sveriges regering är flat som inte också driver att det generella förbudet mot snus i EU upphävs. Lundell gick ännu längre och krävde att skatten på snus skulle plockas bort helt och han hävdade att problemet är att svenska politiker tror att snus är lika farligt som cigaretter. Han tog fram en vodkaflaska ur portföljen och ställde invid vattenflaskan på bordet, för att illustrera att politiker agerar lika korkat gentemot snuset som de skulle ha gjort om de trodde att vatten och vodka vore samma produkt. Perspektivlöst är bara förnamnet.
Efter ytterligare några rundor bland paneldeltagarna gavs till sist chans till en publikfråga. Jag lyckades vara den i publiken som fick ordet och konstaterade att alla svenska politiker vet att cigaretter är farligare än snus, men det svenska politiker också vet är att det pågår en explosionsartad utveckling med allt fler barn och unga som snusar och att det också medfört att andelen rökare nu ökar bland de yngre. Jag avslutade med att fråga om det inte vore bra att få stopp på marknadsföringen av vitt snus som riktas mot barn och ungdomar. Moderatorn, f.d. moderata riksdagsledamoten Bino Drummond, avfärdade frågeställningen med att det låg utanför temat för seminariet, varpå han lämnade över ordet till snusförespråkaren Stig-Björn Ljunggren som fick göra slut på seminarietiden.
En representant från Swedish Match kom fram till mig efteråt och tipsade om att min fråga skulle passa bättre på torsdagens seminarium, där just problematiken att så många unga snusar skulle avhandlas. Sagt och gjort, med det seminarietemat skulle det väl gå att få svar?
Rubriken för seminariet var ”Är den kommunala tillsynen tillräcklig för att skydda minderåriga mot nikotin och tobak?”. Efter en inledning av Patrik Strömer, generalsekreterare för Snustillverkarföreningen, som redovisade hur lätt det var för ungdomar att få tag på snus, tog en panel med tre kommunpolitiker (M, M, KD) och representanter för handeln plats för att diskutera varför så många handlare inte bryr sig om 18-årsgränsen. Från handeln lyftes ansvaret över på kommunerna – att de är så dåliga i sin tillsyn. Men det fanns också en samstämmighet i att det är ett problem att det inte finns något langningsförbud, vilket gör det oproblematiskt för artonåringar att köpa ut till yngre kompisar.
Christofer Fjellner (M), oppositionsborgarråd i Stockholm, lyfte upp diskussionen till en högre intellektuell nivå genom att tydliggöra att ett problem i sammanhanget är att den omfattande och långvariga argumentationen om att snus inte är lika farligt som cigaretter gjort att många tror att snuset är harmlöst, vilket i sin tur gör att åldersgränsen för snus inte tas på tillräckligt stort allvar. Han fortsatte med att framhålla att det är lätt att peka på vad andra borde göra, men att det är viktigt att också ta eget ansvar. Det borde inte vara svårare för butikerna att kräva bank-ID vid utköp av snus än vad det är att göra vid uthämtning av paket.
Det ville inte handelns representanter gå med på. Men det var en bra utgångspunkt för mig, när det så blev utrymme för publikfrågor, att rikta en fråga till Patrik Strömer om inte snusproducenterna också borde ta sin del av ansvaret genom att sluta med smaksättningar som attraherar barn och med marknadsföring som riskerar att locka ungdomar att testa vitt snus. Istället för att säga något urskuldande gav han en aggressiv motkommentar att det vore direkt oansvarigt, eftersom det skulle leda till att fler unga skulle röka. Detta trots att verkligheten är den motsatta, d.v.s. att det vita snuset drar in ungdomar i ett nikotinberoende som också gjort att allt fler ungdomar nu också börjat röka.
Nikotinindustrin vet att värna sina intressen när man lägger omfattande intressen på lobbyarbete i Almedalen. För att de inte ska stå oemotsagda bedömer jag att det är angeläget att vi från VISIR fortsätter att bevista deras seminarier, så att politiker och andra i publiken inte bara matas med deras propaganda.