RIKSFÖRBUNDET VISIR’s FRAMVÄXT
15 februari 1973 bildades en första VISIR-förening – VISIR i Stockholm. Valentin Sevéus blev ordförande och Dan-Erik Tivestam vice ordförande. Under det första året arbetade ett antal arbetsgrupper med frågor som ”Hur ska arbetet organiseras? Vad ska vi inrikta oss på?” etc.
Den utlösande faktorn för Valentin Sevéus att ägna sin tid åt tobaksfrågan var de under 60-talet vanliga konflikterna kring rökning i politiska sammanträdesmiljöer. I början av ett möte tändes oftast cigaretterna. Någon tanke på de som inte rökte fanns inte.
Redan 1969 ordnades informella träffar där namnet VISIR användes. Rökfrihet var grundidén. Startade med 15 – 20 personer med träffar hemma hos varandra. Fler och fler personer önskade delta på de rökfria träffarna och snart var antalet över 50 personer.
Att rökfrihet på arbetsplatser och i samhället i övrigt var en trivselfråga konstaterade VISIR-gruppen varför Valentin Sevéus kontaktades i december 1972. Kort därefter – redan den 15 februari 1973 instiftades således den första VISIR föreningen.
VISIR fick ett stort genomslag i medierna genom artiklar, korsord, frågesporter m.m. Även i TV dök VISIR upp. Men det fanns också motreaktioner. Dessa handlade främst om att bevara den personliga friheten. Kända journalister och andra tog helt avstånd från ett tobaksfritt samhälle.
Det första problemet var att hitta en lokal. Genom kontakter lyckades föreningen få ett rum i Hälsans Hus som då fanns på Järntorgsgatan i Gamla Stan. Hälsans Hus flyttade sedermera till Fjällgatan och VISIR med den. Där finns kansliet fortfarande.
Så startade VISIR genom Valentin Sevéus att producera inlagor, informationsblad, artiklar och broschyrer. Medlemmarna strömmade till. Innan 70-talet var slut hade VISIR upp emot 30 000 betalande medlemmar. Journalisten Sören Karlsson började jobba oavlönad på kansliet. Han visste hur ett pressmeddelande skulle se ut och hur media skulle hanteras.
Ekonomin var katastrofal men då Valentin och Sören som fanns på kansliet skötte kontakterna med yttervärlden helt utmärkt så kunde de hanka sig fram.
För att strukturera verksamheten inom Stockholmsföreningen bildades ett antal arbetsgrupper. Det tillsattes Barngrupp, Mödravårdsgrupp, Samfärdselgrupp (som bearbetade SJ i första hand) och Taxigrupp. De blev inte väl mottagna på MVC – komma och prata tobak när de hade andra problem och dessutom visste VISIR inget om mödravård! Dessutom hade personalen ofta en cigarett i handen. Karl-Erik Hellström var taxichaufför och hade problem med rökande passagerare. Han bidrog till att dekaler togs fram så att han kunde proklamera sin bil som rökfri zon. Det var många som sedan tog efter detta.
Allt fler rapporter kom beträffande de medicinska verkningarna av tobaksbruk. En väckarklocka ute i samhället blev Tobaksutredningen 1973 som Socialstyrelsen hade sammanställt.
Passiv rökning var något som folk tog till sig. Rökfri miljö blev därmed efterfrågad. Ganska snart insåg kansliet att det behövdes en riksorganisation för VISIR. Detta för att sprida information om tobakens skadeverkningar och för att utöka antalet rökfria områden. Syftet var att bearbeta myndigheter och organisationer så att konkreta åtgärder skulle vidtas i rökfrågan.
Hösten 1973 togs organisationsfrågan upp på ett styrelsemöte med Stockholmsföreningen som beslutade att förbereda bildandet av Riksförbundet VISIR. Valentin fick uppdraget att leta efter en lokal i mitten av landet. Därefter togs kontakter med olika personer gällande uppdraget som ordförande.
Hans E von Holst hade tjänst som medicinalråd och innehade specialistkompetens inom ett flertal medicinska områden tillfrågades om uppdraget som ordförande. Han hörde sig noga för hur organisationen var tänkt innan han svarade ja.
Den 30 mars 1974 samlades representanter från lokalföreningarna på Ekoxen i Linköping som beslutade enhälligt att bilda Riksförbundet VISIR. Hans E von Holst blev förbundets förste ordförande och ledstjärnan för VISIR’s fortsatta arbete blev Tobaksutredningens åtgärdsprogram. Det var ett program som på WHO’s inrådan syftade till att ge alla barn födda 1975 och senare rätten till tobaksfri uppväxtmiljö. Då fanns ett tiotal lokalföreningar av VISIR i landet.
Nu blev bildandet av VISIR-föreningar i landet en central fråga. Hans E von Holst hade ett stort kontaktnät. Han höll ofta föredrag och framhöll vikten av en rökfri livsstil. Han blev en god ambassadör för VISIR som bidrog till att förbundet fick en bred spridning i samhället. Andra länder följde efter, bland annat Norge.
Medlemstidningen som fick namnet VISIR-Aktuellt startade 1976.
Vid sammankomster med förtäring kom ofta frågan upp om vin till maten. Vissa i styrelsen var emot att alkohol skulle serveras medan andra tyckte tvärtom. VISIR var mest till för personer som stod utanför de organisationer som hade både rök- och alkoholfrihet på programmet. Riksförbundet med Hans E von Holst lyckades komma förbi sådana frågor och i stadgar, policy och information undveks polariseringen och kunde därmed hålla oss till den centrala frågan d.v.s. att genom information och opinionsbildning minska tobaksbruket.
Samfärdselgruppen som arbetade med SJ fick en mycket välkommen respons när SJ införde särskilda rökavdelningar. Tågvagnarna delades upp med hjälp av en dörr. När biljetten beställdes kunde man begära att få sittplats i den rökfria delen. Även rökare föredrog att sitta i dessa avdelningar. Opinionsläget fick sig en rejäl skjuts framåt. Nu blev det OK att yrka på rökfria sammanträde, rökförbud i hissar och med dekaler markera vad som gällde på egna arbetsplatsen.
Hans E von Holst var personlig vän med Harry Lindquist som hade ett eget förlag med bok- och tidningsutgivning. Dessa båda herrar var överens om att ungdom och skolor hade hög prioritet när det gällde information. H Lindqvist ställde medel till förfogande så att en ungdomskonsulent kunde anställas. Eva Bergström anställdes med uppgift att samordna ungdomsverksamheten. Ur medlemsregistret sorterades de medlemmar som var 25 år och yngre ut, vilket innebar mer än 10 000 medlemmar. 1978 bildades VISIR’s Ungdomsförbund.
Rökfria klasser och tävlingar blev populära inslag i arbetet med att minska tobakskonsumtionen i samhället. Trots riksorganisationen lyckades VISIR emellertid inte med att driva en särskild ungdomsverksamhet. Stiftelsen En rökfri Generation, skild från VISIR, tog sedan över hela ungdomsdelen.
1984 slutade Valentin Sevéus som förbundssekreterare.
Rökfria veckan introducerades av riksförbundet och många föreningar nappade på idén. Det handlade om att arrangera något på orten såsom utställning, föredrag eller annat som kunde väcka uppmärksamhet. Under en vecka i april skulle aktiviteten genomföras.
Den opinionsbildning som VISIR startade 1973 kom även att sätta fokus på hälsofrågor i en generell mening. Kost och motion har därefter varit ett stort diskussionsämne. Förbundet har visat att myndigheter kan bli väckta och därmed kunnat vidta åtgärder i rätt riktning.
VISIR som varumärke registrerades 1973 hos Patent- och Registreringsverket. Detta varumärke har förvaltats väl och VISIR’s medarbetare kan med glädje se tillbaka på en period i livet där man fick många insikter, träffade trevliga och engagerade människor som strävade i samma riktning och inte minst – gjort en märkbar insats i en för samhället betydande fråga. Det är därför helt rätt att tala om ett ideellt varumärke, vilket satt Sverige på kartan vad gäller miljö, hälsa och hänsyn till medvandrare.
Under 2000-talet slogs föreningarna i Stockholm och Uppsala samman till föreningen VISIR i Stockholm-Uppsala.
_______________
Texten om VISIR’s framväxt är tagen från boken Tobakspesten av Valentin Sevéus i syfte att ge en kort beskrivning av förbundets tillkomst. Viss text anges ordagrant från boken medan annan är en sammanfattning av innehåll i boken.
2021-12-01/ Förbundssekreterare Brith-Marie Delander
Valentin Sevéus antologi om VISIRs kamp under 40 år
Denna bok publicerades 30 mars 2014, samma dag som VISIR’s årsmöte och exakt 40 år efter bildandet av Riksförbundet VISIR den 30 mars 1974. Det är en personlig, intressant och rolig antologi om VISIR’s kamp för ett rökfritt samhälle under 40 år. En samling texter om arbetet under dessa år.
Boken finns att köpa på Adlibris och kostar 225 kr.
De som bidragit till texterna i boken är:
Agneta Alderstig | Eva Bergström | Karin Brodén | Göran C-O Claesson | Gunnvi Crona | Gert Essle | Anne-Marie Franzon | Gerd Gahne | Bo Hellgren | Inka Hjelmström | Dick Jansson | Sven Olov Johansson | Marie Kvarngård | Stefan Nilsson | Curt Palmer | Christina Rimaeus-Elgström | Henrik Ripa | Arne Stråby | Bo Thomé | Dan-Erik Tivestam | Linus Wrethov | Ingela Zetterlund |
………………..
Förkämpe för ett tobaksfritt samhälle
Bo Hellgren har varit med i VISIR sedan föreningen bildades 1974.
Själv såg Bo dagens ljus den 31 maj 1941 i den lilla ångermanländska orten Skorped. Hans engagemang mot tobak och rökning började 1967 på hans dåvarande arbetsplats Stockholms Brandförsvar: ”Som en stor och stark karl skulle han väl tåla lite tobaksrök”.
I början på 1973 nappade Bo på en insändare i Aftonbladet och Expressen om att bilda icke-rökarnas intresseorganisation och var sedan med att bilda VISIR 1973/74. Bo har alltsedan dess varit en mycket aktiv medlem i VISIR. Såväl som flitig debattör och opinionsbildare som medlemssekreterare.
På senare år har han i rollen som valberedningens ordförande med stor skicklighet sett till att VISIR har en mycket kompetent styrelse. Vid årsmötet 2015 utsågs han till hedersmedlem i VISIR.
Läs en krönika av Bo Hellgren här.
………………..